Ibland saknar jag att bo i stan, kunna gå ut utan att behöva ta bilen, nära till alla nära och kära. Men när man upptäcker sådana här promenad stigar här ute så kan man inte göra något annat än att le. Så uppfriskande och så tyst. Avkopplande helt enkelt. Dock har den lite jobbig terräng för Leahs vagn men vad gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar