Olycksfågel

Här har det varit tyst ett tag, men det har som sagt gått och hänt en olycka. Tänk att på bara en minut kan allt förändras. Jag som äntligen börjat komma igång med något jag verkligen tycker om, som i detta fall att spela innebandy. Det var i en match i onsdags jag slet av ledbanden i foten i en närkamp då skon fastna i marken och foten vred sig. Men nu är allt detta roliga borta för mig och vägen tillbaka är lång. I detta fall kan det betyda två operationer för min del.

Det har varit svårt att ta, inte nog med att jag behöver hjälp 24 timmar i dygnet. Att hoppa på kryckor och gå på starka tabletter samtidigt man har ett litet barn att ta hand om är inget som fungerar i praktiken. Har haft så oerhört ont så jag knappt kan beskriva det. Än idag har inte mycket förbättringar skett. Kan fortfarande inte röra alla tår, har nedsatt känsel i foten samt kan jag inte än stöda på foten.

Men jobbigast är nog ändå hur psyket har fått sig. Det kan vara en biverkning av alla tabletter men nedstämdheten är ett faktum.. Och jag tycker inte alls om att må dåligt, men just nu suger vardagen.