Alla söndagar är likadana. I början hoppades man på att det skulle bli lättare för varje gång men nej. Inte ens i närheten. Jag gråter varje gång han åker. Vissa gånger sitter jag på toalettgolvet i panik och skakar och inte vet om jag ska spy eller vad jag ska ta mig till. Panikattackerna jag får är inte alls roliga. Mardrömmen är om Leah skulle se mig när det händer, men hon sover när Jesper åker så hon klarar sig.
Det är svårt att vara stark inför Leah dessa dagar, men jag försöker. Men när hon vaknar och ropar "pappa" och springer runt och letar efter honom brukar det brista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar