Sorgens dag

Inatt gick en underbar människa bort i cancer och det är rent ut sagt för jävligt hur cancer beter sig. Finns det något i världens som skulle behöva ske så är det att hitta ett botemedel mot det. Inte alls roligt att se hur det påverkar människan. 

Det är andra personen i mitt liv som går bort på några månader i cancer. Jag vet att man inte ska gå runt och grubbla på något som "tänk om jag får det" men inte är det lätt. Självklart finns tanken där och det är faktiskt en sak som jag är rädd för. Men varför leva sitt liv i oro när man kan leva det här och nu? 

Just nu vill jag bara krama om min mormor. Man kan inte säga att det blir bra, för tiden kanske inte läker alla sår. Men det blir bättre och vi finns alltid här.